Fan. Helvete. Jag är död nu. Kommer dö mer. P skickar remiss till BUP, jag fick välja mellan ätstörningsenheten och BUP. Lätt val där.. Eller det blir mamma men det är sak samma för det händer. Mår jag dåligt? Nja, va.. nej? Jag kan fortfarande inte känna vid naveln, gör för ont. Alldeles för ont. Mitt kcal intag för idag, ja oj. Det vill jag inte äns veta: 1000 kanske?! 1000. Jag vill ha makten. Jag ville bestämma. Jag vill frossa, jag vill dricka saltvattnet, jag vill spy. Jag vill dö. Dränka mig i toan? Poetiskt! Oj så förbannat hjärtskärande poetiskt E. L skickade mig världens sms om hur mycket hon älskar mig, saknar mig och oroar sig. Varför idag, varför skulle jag säga det?
Sliter av mig håret tror jag. Känns som att jag är död. Sovit åtta timmar och nu skulle jag kunna somna på en gång. Så trött. Så jävla trött. Så jävla trött i själen. Orken är slut. Förresten min pappa hörde när jag spydde på toaletten i helgen. Min lilla pappa.
Tränat så att jag skakar. Min nya favoritsyssla..? Se mig naken i spegeln, klämma fettet skrika "jag ser fettet, jag känner fettet" och samtidigt galltjuta. Kanske det. ORKAR INTE. Kan inte äta frukt längre, P säger att man går upp av det. VAD FAN SKA JAG DÅ ÄTA?! Är det nu jag borde sluta äta, är det nu världen säger åt mig, mitt feta as att sluta äta. Slå igen kakhållet för gott. 2 dagars svält blir det nu iaf. Torsdag. Fredag. Träna träna träna. Dricka vatten. Bara vatten. Må bra, toppen. Toppenfint! Kanon. Helt okej. Fantastiskt
ETTHUNDRA KCAL! Jajemänsan. Havregrynsgröt + kanel & sötningsmedel + kaffe = 110 kcal. Inte illa va hörrni? Förbrännt det mesta. Härlig känsla hihi. Tröjan jag fick hem igår kunde jag inte ha, kanon i storleken förutom.. TUTTARNA. Vafan? Tycker de har blivit mindre, kanske har jag fel. S testade den idag hon med och den var lika konstig för henne. Mamma sa att hon är större än mig också; ÄR DU KNÄPP ELLER? Mamma kontrar med; "Men Emelie det är hon, du har ju förfan gått ner en massa i vikt, ge dig nu, det är inte kul" så jag gav mig. Kan detta vara sant. Ger ABC resultat?! Åhåhå lycka för mig ;-D Jag kan ju inte veta, eftersom att jag sparkade sönder vågen - bra där!! Tycker att jag är fetare än fetast nu, känns som inget passar. Byxorna trillar av men det är ju för att magen är så stor att den trycker ner dem!
Jag är hemma, glömde blocket med ALLA ämnena hemma. Jävla minne.. Brände 70 kcal på gympan genonm att cykla. Blev ju mer med uppvärmningen och styrke men det räknar jag inte med. Glömde mina mandariner i skolan skulle ha fått i mig två så får slänga ihop något annat med max 90 kcal, sen blir det raskt tillbaka till skolan igen. Börjar 12.10 Har fått en ny kille i klassen.. igen. Kul. Mellan mig och bloggen, jag skakar fryser och kan inte ha mina jeans längre. Motiverad!!
Jag orkar inte mer. Hur jag än gör så återkommer ångesten. Jag ägnar dötiden som kommer åt att stirra in i kylskåpet för att sedan välkommna tårarna att forsa. Det gör så ont. Så jävla ont. Hur fan ska jag göra?! Vem ska jag prata med, vad ska jag säga? Jag vet inte vad jag känner, varför det gör ont eller vart det gör ont. Ibland tror jag att jag dör. Det gör så ont i hela mig och ångesten stryper mig nästa, jag får ingen luft och huvudet skriker att nu ger vi upp. Kanske är det dags? Att dö inomords och vandra runt som ett spöke. Kanske orkar jag inte längre kämpa mig igenom varje dag och intala mig själv att idag ska, idag ska jag. En vecka till. Det är alltid en vecka, det är alltid sju dagar. Det är alltid dagar kvar och jag har alltid något att räkna ned till, men vafan är det?! På den sjunde dagen utav en veckas svält, vad ska hända då? Ett mirakel? Ångesten kommer ändå bara riva allt jag byggt upp i tusen bitar, krossa mig. JÄVLA HELVETE. Helt ärligt.. när tar det slut? När? Det är inte kul längre och jag kan inte äns bestämma, det sitter bara där. "Söndag börja femtondagarsfastan" Alltid är det någonting, svält, kalorier, spy, äta, spy. Socker, fett, kolhydrater. Hur jag än gör så mår jag lika dåligt. Om inte under tiden så är det fan i slutänden. Äter jag - ångest. Svälter jag mig - ångest. Spyr jag - ångest. ABC då?! Jo men visst ÅNGEST. När får jag bestämma vad som ska och måste göras? Aldrig.
Natten kommer gå till att göra sig av med allt överflöd i mat som svämmar över i min kropp. Resten av tiden kommer jag storgråta. Fan.
Hela dagen helt åt helvete Nötter - 400 kcal Fjärdedels toast - 200 kcal Halv päron med hallon & blåbär - 150 kcal
750 kcal! Fan. Jävla ångest, jävla allt. Idiothelvete. Går under snart. Varför kan inte jag hålla en liten jävla svält längre?! NU är det slut med allt. Vatten är det enda jag ska leva på numera. Orkar inte, vill inte mer annars. Jag kan inte äns få upp det, hur värdelöst är det inte då?
Jag och S ska börja motionera, kvällspromenader två till tre dagar tillsammans. ÅH vad du är bra. Gymma kan komma på tal det med lite senare. Jag kommer alltså inte ha något val till att inte träna då motivatinonen är låg. Kanon! Det blev lite annat än vad jag hade tänkt, vi tog bussen över till den större byn och gick på bio. Sen visar det sig efter att vi inte har någon skjuts hem. Jag har ont i huvudet, är livrädd, stressad, yr och totalt förstörd. Vi hade igen skjuts hem och klockan var närmare åtta. Det går förbi en kille som ställer sig 0,5 meter bakom mig med en cigarett och jag trodde jag skulle dö. Det luktar så jävla illa. Han själv alltså fyfan.. Hennes pappa kan inte komma och hämta oss för att han precis har badat, och är trött?! Jaha? Ska vi stå där mitt i snöstormen bland folkmassan som ska kolla på bilar och supa samtidigt då? Jag höll på att bryta ihop och ville bara skrika. Men jag lugnade ner mig, sen kom min alldeles för snälla mamma och hämtade oss. Som vanligt, när J inte orkar eller inte har lust.
Övrigt? Det är kaos. Jag orkar inte mer. Orkar inte börja skolan. Orkar inte börja om helvetet. Jag lämnar Mia, eller jag sparkar ut henne. Om jag nu inte spydde upp henne? Välkomnar Ana med öppen famn, men nu inser jag att jag inte vill. Dock är det försent. Fastan har börjat och just nu har jag förbannat ont i magen plus mensvärk. Det bor en liten tjej med anorxia i min kropp som nu översvämmar utav äckligt fett, det som jag har på utsidan. helt ärligt, jag skulle kunna döda för att få trycka ner allt som jag bakade igår. I med allt, på en gång och sen fingrarna ner i halsen. Det är makt. Underbart alldeles underbart.. Därför är jag inte trygg nu jag har spytt så mycket att jag tappat bort ordet nej när det är dags för mat. HUR FAN KUNDE DET HÄNDA? Åh gud, döda mig.. jag klarar inte det här igen. Ångesten är inte lika stark, men förvirrningen större. Jag vill bara sitta i mitt rum helt själv, där inte mat existerar. Då vet jag att jag omöjligt kan äta. S har också gett som föreslag att vi ska träffas till helgen.. gissa vad? Vi ska laga mat. Alltså tänker hon ta livet av mig kanske?
Lite thinspo såhär i början kanske? JA MEN VISST!
Förresten så hörde L av sig. Han mår piss, för lite saker inte går som han vill och jag berättar om att jag misstänker vad mamma vill - tvinga mig till BUP igen, sen till västerås.. "Nej men varför gumman?" Ätstörningar. Jaha du får väl komma hit då kan jag ta hand om dig. Jaha? Och hur tolkar man det? Du måste vara sjuk.
Jag kokar. Orkar inte mer. FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN. Döda mig. Ångest ljuva ångest. Ångest. Hjälp. Panik. Återigen fan. Jävla helvete. Jag ska inte ha någon jävla diet MED mat. Fan heller, NEJ. Jag ska fasta - två veckor. Jag ska! Promenad ikväll + träna. Sitter och väntar på S nu, helvete.. hade inte det varit så att jag sagt att S kunde komma skulle jag kunna gå ut och promenera i två timmar, men nejdå..
