Jag är trasig. Som ni redan vet..
Igår var jag iväg med bästa för att handla kläder till mig. Vi tog bussen över. Vi hade ju då tänkt ta oss hem på samma vis, men de blev ett hopp och bussen gick inte förens vid sju, och vi tänkte ta den vid sex, som inte fanns.. åtminstone kom den inte. Jag hade inget kort med mig och bussbiljetterna går ut efter en timme. Ringde farsan och frågade om han kunde hämta. Men nej.. han hade kört i tre timmar och orkade inte köra tjugo minuter till. Sen jävlar brakar helvetet loss. Morsan ringer och skriker. Påpekar att jag inte är riktig. Att hon inte vill ha hem mig. Hon var arg som ett jävla bi. Jag blev tokig, men hade ju stöd av bästa som verkligen är bäst!
Farsan kom iaf, sa inte ett ord till honom. Vi kom hem vid åtta med bästas mamma. Grillade vid sjön och drack vin. Hade det mys och så sov hon över. Jag pratade inte med varken morsan eller farsan. Jag orkar inte bo hemma längre.. allt känns så hatiskt. Så fort hennes mamma kom ned och kikade runt blev dem glada och trevliga. Samma visa varje gång.

Jag är ett svin mot min fina igen och igen, och igen. Jag vet inte varför..
Det är inte bra mellan oss. Jag orkar inte.
Jag har en remiss till Västerås som väntar. Fyfan.
Vet inte vilken riktning mitt liv tar nu. Ingen aning. Ingen makt. Är maktlös. Jag orkar inte mer. Vill inte mer. Ingen förstår mig. Känner mig ensam. Så jävla ensam.

Passar fint att sitta hemma ensam och skrika till Lykke Li.