Hade precis kommit över min skräck för att bära shorts när morsan kör ett utav sina kända idiotdrag.
Hon har ju köpt ny bikini, så hon klär på sig den och jag säger till henne att den kan du inte ha. För att vara ärlig, den satt inte bra vid tuttarna. Hon har ju sådana där meloner typ.. Stora är dem iaf, och bh'n hade ingen bygel så det såg inte allt för vackert ut.
Så ja, jag sa alltså till henne att hon inte kunde ha den. Hon kontrar med "De är många kläder jag inte tycker att du kan ha heller".
Jag blev tokig. Smällde igen dörren och la mig i sängen för att börja tjura. Asledsen blev jag faktiskt. Bett henne gå in och rensa min garderob på de kläder jag inte kan ha, då säger kärring att jag inte ska va så larvig. VA? Jag larvig?! Jag?! Hon är väl fan den som är larvig som ens ger en sån kommentar. Jävla idiot.

Morgonvikten ligger på 67.2
Snart kommer en bebis hit, eller ja en liten tjej. En 1,5 åring. Jag ska dra ut henne i vagnen och vara barnvakt. Motion. Härlig motion! En lång promenix med vagn om inte jäntan blir allt för sprattlig och sur i vagnen.
Inatt drömde jag förresten att jag fick en bebis. En liten flicka med smärtfriförlossning, var dock inte han som var pappan. Hm..

Jag orkar inte mer. Först var jag glad för att vikten går åt rätt håll. Nu vågar jag inte klä på mig kläder. Jag vet ju inte vad det är som jag inte kan ha. Orkar inte. Jag dör. Verkligen orkar inte mer. Gråter en massa. Nu känner jag mig jävligt fet. Vet ju att jag är tjock och så, men liksom.. så fet att jag inte kan ha mina kläder?! NÄÄÄE. Ta en dusch. Rycka upp mig. Vara barnvakt. Bränna. Överleva dagen. Men först? Tvinga morsan rensa min garderob!