Jag har lite svårt för det här med bloggning nu. Mår rent ut sagt förjävligt för det mesta med några skvättar utav lycka på livet då och då. Min mobil fick ett knäppryck under två dagar och vägrade ta emot sm från J, jag trodde han lämnat mig, men så startade jag om den och tada - 34 sms från pojken som stulit mitt hjärta. Så där satt jag med S som sällskap mitt ute på landet och drack öl efter öl i takt med att jag blev allt mer full, helt i onödan.
Jag drack fyra öl sen blev jag fnittrig och alldeles såsig i kolan. Jag hade inte ätit på hela dagen, så har jag ju kräkts, laxerat och fastat till och från, kroppen måste ha fått sig en chock. Telefonen ringde medans jag låg utanför kohagen och gapskrattade tillsammans med bästa vän. J lät ledsen och berättade om hur orolig han varit medans jag inte kunde hålla mig. Jag tyckte allt var fantastiskt roligt och han sa till på skarpen - Emelia sluta nu, det är inte kul, eller tycker du det är de?!
Mamma kom och hämtade oss och jag gick så spiknyktert jag bara kunde, jag fokuserade på att prata så normalt jag bara kunde med morsan under bilfärden. Sen skrattade jag och tappade fattningen lite till.
Vi åkte ut och paddlade kanot sen, jag drack light drycka och proppade i mig ett halvt Mariekex paket bak på spektaklet, medans S tog andra halvan av kakorna där fram. Kicken av socker fick mig att piggna till snabbt och jag blev istället tröttare. Alltså.. min kropp kan inte må bra.
Hjärtepojken och jag har pratat en timme och kommer i juli har vi bestämmt.

Jag bor ute på landet nu och använder mer sällan datorn, men jag ska berätta för er lite då och då att jag lever. Ursäkta att jag inte svarar någon eller ger någon slags respons till er, men som ni märker är jag halv och trasig och fokuserar bara på att få ihop de spillror jag ha kvar för att kunna njuta utav sommaren. I sommar ska jag och S ut på massa äventyr också. Jag älskar henne, hon är bra min allra bästa.