Jag skäms. Åt choklad till frukost. Inget kunde hejda mig. Direkt jag slog upp ögonen så var det något som skrek att choklad skulle det vara. Annars jädrar. Vägde mig. Okej vikt. Hade fortfarande gått ned 0.9 kg sedan dagen innan (varför? dagen slutade i hetsätning och laxering). Fixar mig. Åker med till faster. Intalar mig att bara jag inte äter något mer så är det okej. Får ångest. Tvingar mamma köra hem mig. Mamma glömmer nycklarna hem. Måste åka tillbaka medans jag sitter kvar utanför dörren. Där ligger jag sedan och vrider mig utav ångest. Äckelkänslan är tillbaka och det enda jag vill ha är mer choklad. Gör mig lika äcklig som jag känner mig, jag kunde inte bry mig mindre. För här är det inte frågan om att bli mindre äcklig. Nähej då. Gör mig lika äcklig som jag känner mig. Gör mig fet, ful och grotesk. Det kvittar.
Jag dör. Måste leta upp tabletterna. Jag ska ha dem. Jag ska laxera. Jag måste. Sedan måste jag planera om. Igen.. Åhåhå. Jag behöver hjälp. Jag fixar inte fasta, inte abc. Inget. Det går inte. Jag bara spårar ur. Om och om igen. Fyfan.