Men gud (som inte finns) jag tror jag har tjatat sönder morsans öron. Jag har pratat, pratat och pratat under kvällen, så där att man känner det i munnen, undra om man har träningsvärk i käften imorgon? Har haft två ordentliga prat med två personer och så har jag babblat med sunshine över en lång promenad.

Jag tror att jag börjar hitta mig själv igen. NEJ, det är inte nu jag ska bli en harmonisk människa som sparkar alla som mår dåligt i arslet och säger "tänk hur mycket enklare livet vore om folk kunde sluta noja över små saker, ett kilo hit eller dit, ett misstag mer eller mindre.. det är ju det som gör dig till just dig! Du är unik!!"
Jag tror bara att jag för en gångs skull känner mig trygg i att vara jag igen, detta betyder ABSOLUT INTE att jag inte tänker banta bort allt fett, tvärtom!
Jag ska bli snygg och smal och vissa dem jävlarna som satt mig i denna sits, som fått mig att må dåligt, som gjort mig till den där personen med dålig dålig självkänsla att jag kan. Jag kan, tamefan! Jag kan mer än er alla och har en mycket snyggare mage än dig som tryckte ner mig i skiten under mellanstadiet. (Roligt nog har du gått och blivit mullig, riktiga lår och en kula på magen, inte så smal längre alltså.)
Jag har en lättare och tunnare kropp än din framtida flickvän A. Och jag kommer ha dina drömmlår L. Jajemän! Jag kommer vara mindre än dig och lättare. Sedan kan du visa upp din kropp med alla muskler bäst du vill för jag kommer vara lättare än dig. Jag kommer slippa undvika speglar bland folk, jag kommer kunna titta mig i en spegel utan att börja halvt gråta. Jag kommer pierca naveln. Jag kommer visa upp mig i bikini. Bäst av allt.. Jag kommer inte skämmas. Inte det minsta. Jag kommer veta att det alltid finns minst en tjej på de ställa jag vistas som avundas min kropp.
Detta kommer bli min revansch. Det kommer att vara mitt sätt att säga fuck you jag mår bra nu. Först då när jag står där med den magiska siffran på vågen (45 kilo, lång väg att gå, yes i know) kommer jag bli fri alla ord som ekar i mitt huvud, först då kan jag känna att jag lyckats. Att jag blivit något jag kan trivas i. Då slipper jag skämmas. Inom mig är jag helt okej, jag är värdelös emellanåt och en jävla idiot, okej.. det är ofta, men jag vill att utsidan ska passa insidan. Jag vill inte vara tjock. Jag vill aldrig att någon ska kunna kalla mig för tjock igen. ALDRIG.

Jag är motiverad och känner mig okej idag. Men som sagt ingen jävla harmoni här inte, för det tål jag inte! Inte tänker jag bli optimist heller, jag kommer nog förbli en glad tjej med sitt humör och sin lilla bitterhet som skymtas bland kommentarerna som ges (jag har en väldigt ironisk humor, samt skadeglädje.. ja för om någon ramlar t.ex) jag ser på livet realistiskt. Jag kommer förmodligen vara "den där bitchiga tjejen" som tar tag i sin vän då denne gjort något jag inte finner okej, och jag kommer tala allvar med denna. Jag skäller ut folk då dem gör saker jag inte tycker är okej. Förmodligen ses det som bitchigt men från min sida handlar det bara om att vara rak och ärlig, jag skulle då iaf uppskatta att någon jag tycker om berättar att den blir ledsen då jag gör si eller så. För inte fan vill jag göra dem jag tycker om illa! Här i detta lilla samhället får man inte sticka ut det minsta lilla, och såklart inte tror att man inte är något, man ska vara tyst och ta emot skit i tystnad. Men nej.. så gör jag inte.
Jag är förutom det som sagt väldigt glad, jag har ett jävla humör, men blir ofta snäll och glad fort igen. Jag är inte långsinnt.

Ja.. Jag har mycket att tänka på och var tvungen att dela med mig annars kan jag inte sova.
Slutsatsen av detta? Att jag ska bli smal och satsa 100 % denna gången såklart!

Stavfel och konstiga meningsbyggnader fixar jag sen.. jag är trött nu. God natt på er!